”I konst ska man överrumpla sig själv”

”Det sköna – uti det omedvetna”, antecknar Ellen Thesleff i sitt skissblock när hon i början på 1890-talet sitter framför egyptiska sarkofager och gotiska kapitäl på Louvren. Pulsen på Paris boulevarder bryr hon sig inte särskilt om, det är i historiens salar hon finner inspirationen. Det låg förstås i tiden. Ett skymningstäcke av mystik och arkaiska fantasier hade sänkt sig över Paris författare och konstnärer, som lodade de inre källorna och lät verkligheten tona bort för den skönhetens värld som erbjöd en äktare sanning.

Här skriver jag Under strecket om Ellen Thesleff.

Ann

Vinterfåglar III (Sidensvansar)

Vinterfåglar II

En konstnär är ju helt enkelt en gud

Ellen Thesleff, Självporträtt, 1894-95

”Och jag målar – åh – konstverk. Där finnes av målare fullt i världen, men mycket få konstnärer – märk det väl.” Ellen Thesleff tvekade inte att räkna sig själv till den exklusiva skaran av verkliga konstnärer. Hon använde gärna ordet geni, och det syftade självklart på henne själv.

Jag går på ett föredrag om kvinnor i konsten och kommer att tänka på en av mina absoluta favoriter, här.

Ann 

Vinterfåglar

I Bodil Malmstens hjärta

Ja, hur förstår man vidden av att någon är borta för alltid? Bodil Malmstens sista bok blev en sorgebok, en diktsamling som försöker begripa det som är alldeles obegripligt, att en människa inte finns mer. Sådant kräver att saker och ting inte krånglas till, smärtan låter sig inte paketeras i tjusiga omskrivningar. ”Jag behöver att du finns”. Precis så enkelt kan det allra svåraste uttryckas. Det var just den nakna och okonstlade uppriktigheten som gjorde Malmstens dikter så tillgängliga och berörande, känslan att hon alldeles ogarderad lät oss följa med in i de innersta kamrarna. ”Det här är hjärtat” löd den rättframma titeln och därmed lade poeten sitt eget hjärta i läsarens famn. Orden sägs ha varit Gunnar Ekelöfs sista, nu blev de på sätt och vis också Bodil Malmstens.

Här skriver jag om Bodil Malmsten.

Ann

Kampen mellan gott och ont i Sápmi

Att Sápmi tar plats i spänningslitteraturen skulle kunna ses som ett tecken på ett nyvaket intresse för en kultur som länge varit så gott som osynlig på riksplanet, förutom när en exotisk krydda behövts för att piffa upp Sverigebilden. Under de senaste åren har den samiska kulturen blivit alltmer närvarande i offentligheten och inte minst har en ny slags kultur trätt fram i ljuset, en motståndskultur.

På samiska nationaldagen skriver jag om Sápmi speglat i populärkulturen, här.

Ann