Våren 2016 är det en självklar sak att poesi är politisk. Är det för att vi lever i en tid då det helt enkelt inte är möjligt att låta bli att ta ställning, då det inte går att sluta ögonen för omvärlden? Vad som är politisk dikt kan förstås alltid diskuteras, men hur som helst står det klart att en politisk skärpning av lyriken har pågått under hela 2000-talet och att det gäller i stort sett oberoende av vilken estetik poeten bekänner sig till.
Här skriver jag om antologin "Om detta sjunger vi inte ensamma".
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar