En lyrisk väckarklocka

”Antropocen” är den omdiskuterade benämningen på den nuvarande geologiska epoken, den där människan är den främsta faktorn som påverkar livet på planeten, och också titel på Jonas Grens tredje diktsamling. Undertiteln är av det anspråksfulla slaget: ”Dikt för en ny epok”. Men så lyder ju budskapet också att hela existensen står på spel och att vi har oss själva att skylla. Den som inte hade klimatångest innan får känna smaken av en ”undergångsfixerad räkfrossa”.

Här recenserar jag Jonas Grens nya diktsamling.

Ann 

"Det är ju ingen lek att växa upp"

Låt oss börja med orden. Hur farliga de kan vara. I Linda Boström Knausgårds nya roman ”Välkommen till Amerika” har elvaåriga Ellen slutat prata. Hon bad till Gud att hennes pappa skulle dö och bönen hörsammades: ”En sådan makt hade alltså mitt tal”, tänker hon. Hennes tystnad är en vägran, ett sätt att kontrollera något som inte låter sig kontrolleras, förklarar Linda Boström Knausgård:
– Hon vill inte släppa ifrån sig orden, för man avslöjar otroligt mycket med sitt tal. Och hon vill inte ge ifrån sig någonting. Hon tror verkligen på ordens makt, hon upplever att det är hon som har dödat sin far. Jag tror att den här flickan, också när hon lyssnar till när andra talar, upplever att de inte vet hur mycket de säger om sig själva. De vet inte vad de ger ifrån sig, de tänker inte på det. Men hon tänker på det, hela tiden.

Jag samtalar med Linda Boström Knausgård om hennes nya roman, Välkommen till Amerika, här.

Ann