Det är i alla fall rätt lätt att säga vad Åh Lunargatan inte är: en typisk debut. Jäderling har länge varit verksam som litteraturkritiker och redaktör och det finns inget som andas nybörjare eller hantverksmässig tafatthet i hennes noveller. Med ett slags avsiktlig vårdslöshet bygger hon sina historier utan tydlig riktning, välordnad struktur eller avslutande knorr. Liksom tankspritt följer scener på varandra i en hoppig associationskedja. Som i Plov, där berättelsen böljar fram och tillbaka mellan de telefonsamtalande exen och tillagningen av en misslyckad risrätt ägnas flera sidor.
Gästade Aftonbladet med en recension av Viktoria Jäderlings debutnoveller, här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar