Jag skriver om en iscensatt läsning av Alfabet på Hipp, här.Jag funderar över hur det kan vara att möta texten för första gången – kanske finns ingen diktsamling jag läst så många gånger som ”Alfabet”. Men snart har jag sugits in i uppläsningen och hör orden som på nytt, låter dikten skölja över mig som dyningar.aldrig var jordklotets rundning så ljuvlig / aldrig de zinkvita nätterna så vitaInger Christensen låter världen och språket expandera i svindlande skönhet och skräckinjagande skörhet. Man behöver inte lägga vikt vid att det är fråga om en systemdikt, som förutom den alfabetiska kronologin utgår från Fibonaccis talföljd, men man kan känna hur dikten förgrenas och utvidgas och öppnar sig mot oändligheten.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar