I människans sårigaste skrymsle

Efter självmordet 1995 dröjde det till 2002 innan den första och länge enda boken på svenska gavs ut, ”Du droppar och blir borta”, en urvalsvolym med dikter på Heidruns förlag. Sexton år senare kommer nu ”Avlösning”, Tor Ulvens enda roman, ut på det nystartade Flo förlag. I utgåvan citeras Karl Ove Knausgård, som förklarar att ”Ulven har influerat en hel generation författare och läsare och förändrat vår förståelse för hur litteratur kan skrivas”. Hur kan då litteratur skrivas? Som en utgrävning av människans sårigaste skrymslen. Som en kedja av existentiella positionsbestämningar. Som mörka vågor av sinnesstämningar som sköljer över läsaren. Som en famn vassa skärvor speglande livets tomhet.

Här skriver jag om Tor Ulvens roman.

Ann

Nya ideal i gammal korsett

Frida Skybäcks böcker sorteras ofta in under rubriken romance, vilket inte är helt mitt i prick. Som romantik betraktat är hennes berättelser rätt så vardagsglåmiga. Snarare än skildringar av himlastormande passion är det fråga om ett slags utvecklingsromaner, där de hårt kringskurna hjältinnorna steg för steg frigör sig från sina bojor och upptäcker sin egen kapacitet. Den historiska miljön används för att berätta den historia vi helst vill höra i vår tid: hur en stark och självständig kvinna tar form. Trots alla de fördomar, konventioner och lagar som utgör snudd på oöverstigliga hinder i 1800-talets manssamhälle lyckas systrarna Stiernfors bygga upp en meningsfull tillvaro, ja, till och med bli framgångsrika yrkeskvinnor.

Här skriver jag om Frida Skybäcks böcker och herrgårdsromanen som projektionsyta för samtida ideal.

Ann

Att sätta ihop sig själv som ett pussel

Finske Pajtim Statovci, som är född i Kosovo, väckte uppmärksamhet redan med den hyllade debutromanen ”Min katt Jugoslavien”, som översattes till svenska för ett par år sedan. Då duggade jämförelserna med Bulgakov tätt, den här gången är det till Virginia Woolfs ”Orlando” parallellerna dragits. ”Tiranas hjärta” kan ses som ett försvarstal för rätten att slippa definieras, att inte behöva vara antingen kvinna eller man, homo eller hetero: ”Ingen är tvungen att vara den människa den föddes som, det går att sätta ihop sig själv som ett pussel.”

Här recenserar jag "Tiranas hjärta".