Vi färdades i gryningen över frusna fält,
en röd vinge lyfte, det var ännu natt.
En hare sprang plötsligt förbi framför oss
och någon av oss pekade på den.
Det var länge sedan. Idag lever inte
vare sig haren eller den som pekade.
Min älskade, var är, vart försvinner
handen som lyser, jorden som rasslar, språngets båge?
Inte av sorg frågar jag, utan av förundran.
Ur Czeslaw Milosz Ärlig beskrivning, översättning Anders Bodegård mfl.
Här skriver jag om hundraårsjubilerande Czeslaw Milosz.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar