Lindgren är en munter pessimist, med en närmast kokett anspråkslöshet: som författare känner han sig ständigt som en nybörjare, påstår han, och går fortfarande och väntar på att bli refuserad. Å ena sidan anser han att Sven Lidmans sista ord på dödsbädden är makalöst bra som summering av ett liv: ”fiasko, fiasko”. Å den andra berättar han om sin begåvning för eufori och hur hans livskänsla präglats av att han som barn var dödsdömd men oväntat blev frisk från tuberkulosen: ”Allting fyller mig med häpnad.”
Kaj Schueler har samtalat med Torgny Lindgren under fem års tid. Här skriver jag om hans intervjubok.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar