Wright har påstått att hennes dikter egentligen är romaner, och det är möjligtvis sant såtillvida att berättandet står i centrum i hennes poesi. Inte bara i de tidiga dikterna med sina southern gothic-vibbar och filmiska kvalitéer, likt melankoliska road movies i mättade färger, utan också när hon experimenterar med formen, fragmentiserar skeendet, staplar påståenden katalogiskt och sniffar på language-poesin.
Dikterna är tätt packade med iakttagelser och sätter tingen i stark belysning. Dikten ”Stoft” från 1991 är ett slags deklaration:
jag var poet
av skuggverk och städer med tunna
telefonkataloger, av igenbommade
djurparker längs vägen. Poet av gårdsägg och
sliperier,
jobb på vapenfabriken och Maybellines
anläggning vid fängelsevägen.
Här skriver jag om antologin med CD Wrights poesi, översatt av Niclas Nilsson.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar