I ”Aldermanns arvinge” är Håkansson tillbaka i de hemliga sällskapens och besatta kufarnas tillslutna rum, men något har hänt med hennes stil.Här recenserar jag "Aldermanns arvinge".
Författaren har släppt loss det som brukar gå under beteckningen berättarglädje och piskar på intrigen så att sidorna flyger, korsande Dan Browns cliffhangertalang med Umberto Ecos boksynta äventyrslusta. Bland svenska kollegor kan tankarna gå till Carina Burman och Carl Johan Vallgren – det är fråga om underhållningslitteratur av hög klass i den anglosaxiska skolan, lika bildningsrik som spänningsfylld. Inte helt oväntat visar sig Håkansson behärska genren snyggare och smartare än de flesta.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar