Utanför institutionen, som kom redan 2006 i original, rymmer en serie kärleksfulla dikter om att lämna ifrån sig ett barn till vården, om sorgen i avskedet, om känslan av svek och otillräcklighet: "Hur / skulle jag kunna tänka mig in i dina underjordiska skogar av gräs / eller möta dig / i kalla oinvigda katedraler". Som titeln betonar handlar det om att själv stå utanför, att inte nå in, och om hur orden sviktar. "Jag förlorade mitt språk i institutionen", inleder han en dikt och konstaterar avslutningsvis att institutionen gett honom ett nytt.Här skriver jag om Lars Amund Vaages fina poesi.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar