Dags att plocka bort julgrejerna?

Nej, det örat tänker jag inte lyssna på.

I underjorden

Var ska en författare gräva om inte i "själarnas förunderliga schakt"? Formuleringen är hämtad från Rainer Maria Rilkes tolkning av Orfeus och Eurydike, där den döda uppfylls så av sin nya tillvaro att hon inte har någon längtan efter eller ens tanke på det hon lämnat bakom sig.
Det är inte helt vanligt att en roman inleds med ett flera sidor långt diktcitat, men i Isidor och Paula låter Ola Nilsson Rilkes poetiska vandring till dödsriket sätta stämningen för berättelsen och kasta ett symboliskt ljus över skildringen av hur en klyfta växer fram mellan två personer som en gång varit oskiljaktiga.

 Här recenserar jag Ola Nilssons nya roman.

Ann

Bokstävernas svindlande drömmar och mardrömmar

På många sätt är ”Krönika i sten” från 1970 en klassisk barndomsskildring, skriven ur barnets förundrade perspektiv och med standardingredienser som biobesök, nyfikenhet på det motsatta könet, naiv fascination över tekniken, här i form av flygplan. Allt fångat med Kadares vidunderliga språk, där allting är levande: inte bara bokstäverna utan också regndropparna, gatstenarna, rynkorna i de uråldriga gummornas ansikten. Författaren låter intrycken strömma emot läsaren med en nymornad blick: ”Att se! Vilken oförklarlig förmåga!”

Men ”Krönika i sten” är långtifrån bara en nostalgisk tripp till det förflutna, skriven med en lysande sinnlig sensibilitet. Titeln hade lika gärna kunnat vara ”Krönika i blod”

Jag skriver om tre romaner av Kadare, här. 

Ann

Vinterscen

Henry Alexander, Snow scene from a winter window

När det behövs en liten explosion

Bryan Mills i Liam Neesons gestalt är en riktigt otursförföljd man. Först är det dottern som blir kidnappad. Sedan han själv och hans exfru. Och som om inte det var nog blir exfrun därefter mördad och han själv misstänkt för mordet.

Det är klart att det krävs tre filmer för att reda ut allt det där. (För inte har det väl bara med kassaintäkter att göra att "Taken" fick ännu en uppföljare?)

Sånt som kan hända när man arbetar på redaktion och det uppstår kris i bevakningen: plötsligt sitter litteraturkritikern och tittar på actionfilm. Resultatet kan man läsa här.

Ann

Att se fram emot

”De senaste 5-6 åren har varit de tuffaste i svensk bokhandels historia”, förklarar Peter Killberg, chef för Killbergs bokhandel, i ett annat reportage.
Men trots allt orosmuller om sviktande ekonomi och minskad läsning så kommer det ju ut en rejäl skörd böcker också 2015. Och långtifrån bara bestsellerkandidater.

Jag tittar på vårens böcker, här.

Ann

Lovsång till lidelsen

Hon är inte alldeles lätt att förhålla sig till: den hängivna kvinnan som offrar allt för stunderna tillsammans med en opålitlig älskare och använder kärleken som en ursäkt till att låta sig trampas på. Borde hon inte ha satt ner klacken och torkat tårarna för minst ett halvt sekel sedan?

Jag läser nyutgåvan av Elizabeth Smarts Vid Central Grand Station där satt jag och grät, här.

Ann

På barrikaden

När läkarstudenten Ada Nilsson gör en muntlig tentamen tillsammans med en kvinnlig och två manliga kamrater får de allesammans bara betyget godkänt. Eftersom hon själv haft känslan att det gått bra frågar hon professorn vad som varit fel. Han svarar att herrarna inte kunnat så mycket – och det gick ju inte för sig att ge damerna bättre betyg.

Trots alla hinder som mötte en kvinnlig student i slutet av artonhundratalet tog Ada Nilsson sin examen, vilket blev början på en lång bana där kampen för kvinnors rättigheter kom att stå i centrum.

 

Här skriver jag om Kristina Lundgrens biografi om Ada Nilsson, Barrikaden valde mig.

 

Ann

Hejdå kulturhuvudstadsåret

Det var en gång en liten stad långt uppe i norr som väldigt gärna ville hamna på den stora kartan…
Storytelling har stått högt upp på programmet under året som Umeå fått sola sig i glansen som en av EU:s utkorade kulturhuvudstäder. För den kommun som ska bli framtidens vinnare gäller det att skapa en berättelse som gör den attraktiv och Umeå har valt att konstruera lockbeten för den kreativa klassen, i ett hopp om att dra till sig visionärer och entreprenörer som kan generera tillväxt. När nu sagan om Umeå 2014 nått sitt slut återstår frågan: blev det ett happy end?

Här skriver jag om Umeås nya kulturhus Väven.

Ann