Sorgens språk är poesin. Det är något med ordens förtätning, med språket i dess mest laddade form, som får så många av oss att vända oss till dikten just i de svåraste stunderna, när nerverna är som mest upprivna, sinnena som mest mottagliga.Här skriver jag om Det här är hjärtat.
En förlust är också vad som fått Bodil Malmsten att efter 22 års paus återvända till lyriken.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar