Bara för att ”Inte är vind” är titeln på Erik Bergqvists femte diktsamling ska man inte tro att det råder stiltje i hans poesi.
Med tanke på att Bergqvist är en uttalad Le Clézio-läsare frestas jag snarare att söka kopplingar till romanen ”Allt är vind”, men kanske får jag nöja mig med att konstatera en frändskap mellan författarna i naturbildernas sensibilitet och skönhet. Riktigt allt är inte heller vind i Bergqvists poesi – inte minst brukar regnen dugga tätt och ge en vemodsvåt atmosfär. Men nog har det blåst en hel del genom hans dikter.
Här recenserar jag Inte är vind.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar