Läs här min recension av Ernst Haffners roman "Blodsbröder".Från att ha varit ett brännande inlägg i samhällsdebatten har ”Blodsbröder” förvandlats till ett dokument från en svunnen ond tid. Och ändå är det svårt att läsa om vedermödorna hos dessa pojkar ”utan giltiga papper” utan att ägna en tanke åt situationen i dagens europeiska metropoler.
Läs här min recension av Michel Houellebecqs roman "Underkastelse".Med ett raffinemang som inte alla hans belackare eller beundrare har blick för leker Houellebecq med våra – nåja, den europeiske mannens – svartaste farhågor och skamligaste förhoppningar. Västerlandets undergång har väl sällan skildrats med så sprittande gott humör.
Strax utanför Umeå ligger den skinande vita Baggböle herrgård, numera ett idylliskt utflyktsmål. Att namnet klingar bekant även på riksnivå är däremot en solkig historia: olaglig avverkning av kronoskog gav upphov till begreppet baggböleri, som senare kom att syfta också på hur skogsbolagen lurade av bönderna timmer och mark för struntsummor.Det står en strid om makten och skogen i Freke Räihäs nya diktsamling med titeln ”Baggböleri”.
Telefonen surrar till. Ett sms har anlänt, men inte av den vanliga sorten: "Tid med en fika?" eller "Just nu! 25 % på alla strumpor". Meddelandet inleds: "Mamma Mycket död. Det är ingen överdrift." Jag har beställt en sms-novell av Helsingborgsförfattaren Siddharta Sebastian Larsson med titeln "Detta korta sms (…) rymmer hela mitt liv" och strax tickar meddelandena in, ett par om dagen.Litteratur via sms, kan det vara något? Skriver om fenomenet, här.
 |
| Juryn. Foto: Stina Gullander |
Roman, står det angivet på omslaget. Men en och annan prosapurist kan nog känna sig lurad. Det här är ju poesi, i alla fall en stor del av boken, och mitt i allt har det sprängts in ett drama med åtta scener, prolog och epilog. ”Sapfofragment” är titeln på en avdelning där författaren splittrar raderna och låter de fåtaliga orden spridas ut på sidan: ”varenda dag”, lyder inledningsdikten i dess helhet.
Pjäsen är en av tre som ingår i samlingen ”Fakta”, den första bok Leiva Wenger publicerar efter den hyllade debuten för fjorton år sedan. Var har han hållit hus alla dessa år? Med tanke på det långa uppehållet är det frestande att läsa ”Författarna” som en misstroendeförklaring mot fiktionen, ett skeptiskt avståndstagande till såväl högtravande konstnärsmyter och försök att stuva om verkligheten till en bra story som kulturvärldens förväntningar och de fack en person med ett icke-svenskt namn föses in i.
Vad hade hänt om William Shakespeare haft en lika begåvad syster? Det frågar sig Virginia Woolf i "Ett eget rum" och hennes svar är nedslående: Judith Shakespeare skulle inte ha fått någon utbildning eller möjlighet att utveckla sina talanger, hon skulle ha lovats bort till första bästa ullhandlare och slutligen tagit livet av sig.
Carl-Fredrik Hill hade verkligen en syster, med samma längtan efter konsten som han själv. Också hon drömde om att åka till Paris för att måla, men endast brodern tilläts lämna hemmet i Lund och resa iväg. När Kerstin Norborg nu skrivit en roman om Marie-Louise Hill är just hennes fantasi om ett eget rum central: ett rum med fönster från golv till tak och utsikt över vatten − ett frihetsrum.
Isländske Einar Már Gudmundsson blir som en bild av litteraturens gränslöshet när han kliver in på scenen med en resväska full med böcker och utan manus läser poesi växelvis på isländska och danska. Gudmundsson svarar också ja på frågan om det går att betrakta den nordiska litteraturen som något gemensamt, inte minst för att vi delar en litterär tradition. Han berättar om hur han som ung förälskade sig i de latinamerikanska författarna, men när han sedan vände tillbaka till den nordiska litteraturen upptäckte han att samma saker fanns också här, hos författare som Halldor Laxness, Selma Lagerlöf, Karen Blixen
.
