Skymningens och skuggornas poet

Sommaren håller på att blomma över, nu börjar vissnandet, ruttnandet, möglandet. Nog låter det som en bra tid att läsa Baudelaire? Dekadensens diktare, han som besjöng stinkande kadaver, föraktade det naturliga och sökte sig till den svarta och nakna tomheten, är förstås ingenting för de soligaste dagarna – själv tycktes han föredra alla säsonger mer än sommaren: ”Sena höstar, vintrar, vårar dränkta i lera, / sövande årstider, ni som min själ håller av / för att ni sveper i slöjor och vet balsamera / hjärta och hjärna djupt i er grav!”

Här skriver jag om Compagons "En sommar med Baudelaire".

Ann

Varje människa rymmer sin historia

Linn Ullmann är dotter till två föräldrar som båda ”gjort en poäng av att förvandla sitt liv till historier som de sedan berättar med en besjälad förmåga att inte bry sig det minsta om vad som är sant och vad som inte är det” – så formulerar hon det i sin nya roman ”De oroliga” som kommer på svenska senare i höst.
När Ullmann på torsdagseftermiddagen inviger den sjunde upplagan av Louisiana Literature berättar hon om hur hon försökt göra historien om sin barndom så sann som möjligt, samtidigt som skrivandet per automatik förvandlar verkligheten till fiktion. Kanske är det till och med så att ju mer man diktar upp, desto sannare blir det?

Jag rapporterar från Louisiana Literature, här.

Ann

Mörk poesi från en likgiltig samtid

Sammanfatta Andrzej Tichýs litteratur i ett ord? Elände ligger nog ganska bra till. Redan i debuten ”Sex liter luft” lät författaren mänskligheten gå upp i rök medan en pojke ensam drev omkring i sitt övergivna höghusområde. De efterföljande romanerna har proppats med minst hundra år av kriser och katastrofer och fyllts till brädden med grymheter, orättvisor och lidande. I ”Fält” utgjorde psykosen svaret på världens jävligheter; förra romanen ”Kairos” inleddes med visioner av begravningståg som vandrade över en bränd jord. När det gäller svärta kan få samtida svenska författare konkurrera.

Här recenserar jag Andzrej Tichýs nya roman.

Ann

Identitet på kredit

"Lindgrens groteska berättelse från 1800-talets Västerbotten visar vad makt över människor möjliggör och kan ses som en parabel över kapitalismen. Hos Widerberg pyr den sociala indignationen under vinterfrusna bilder och kameran dröjer länge vid de nötta och svartnade slantar som ligger uppradade på bordet i stugans enda rum: penningarna som ska freda kvinnokroppen. Men det är handlarens skuldbok som regerar."

Jag skriver om "Ormens väg på hälleberget" och skuldsamhället, här.

Ann