Ana Brnardics diktsamling ”Fåglarnas tillblivelse” tar sin början på en flygplats, i känslan av att betraktas som en främling. Men lika mycket är omgivningen främmande för henne, och det är utifrån uppfattningen av världen som något sällsamt och besynnerligt som hennes dikter ser sig omkring med stora ögon.
Ja, poeten tycks ha kvar barnets blick när hon betraktar ett USA där skyskrapor växer ur rotknölar, gamlingarna har frisyrer av spunnet socker och kaffemuggarna är lika stora som de jättelika träden. Bildspråket är vilt och lekfullt, som om Brnardic plockar sina liknelser ur en låda med bortglömda leksaker. Men i botten finns ett allvar: i blickfånget står en samtid där vi räddhågset spanar efter terrorister och ensamheten breder ut sig.
Här recenserar jag "Fåglarnas tillblivelse".
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar