Världen sedd från bahytten

Går vi till den privata Jane Austen är modeintresset långtifrån något som prackats på henne i efterhand. Ja, Austens brev är en lång kavalkad av jaktrockar, bahytter, sammetsslängkappor, silverband och volanger. Där finns knappt ett brev utan ett djupt engagemang i klänningsbestyr, tyginköp och hur den senaste hättan tar sig ut. Inför systern Cassandra, som är adressat till merparten av breven, kan hon sucka: ”jag är så led vid & blygs över halva mitt förråd av kläder, att jag nästan rodnar vid blotta åsynen av den garderob i vilken de hänger. Men min grova prickiga klänning ska inte få vanhedra mig länge till, den skall mycket snart göras om till underkjol.”

Jag skriver om Jane Austen, populärkulturell kult, elaka brev och känslan för vackra klänningar, här.

Ann

Poesins vattendelare

Den som ger sig in i Katarina Frostensons poesi för att söka nycklar till hennes person går lätt vilse i en flimrande ordskog av symboler, fragment, ekon och myter, där betydelserna hela tiden förskjuts. Här skymtar en hind mellan stammarna, en förvandlad jungfru i hjortskepnad på flykt från jägarens pil. En kvinnokropp, utkastad i leran. En man som ömsom bär pilbåge, ömsom slaktarmask, en svikare, en lögnare, en varglikt leende mördare. Men rollerna kan växla, offer bli förföljare, utsatthet vändas i triumf, bödeln visa sig vara en befriare.
Den våldtagna Philomela får visserligen sin tunga utskuren men hon lyckas återge sin berättelse i en väv, som blir en bild för själva poesin. Jägaren Aktaion som råkar se jungfrugudinnan Artemis bada naken döms att själv bli ett jagat villebråd.

Vad säger Katarina Frostensons poesi? I stormen kring Svenska Akademien vänder jag här blicken mot dikten.

Ann

Så löser man kriser

Philomela är i grekisk mytologi kungadottern vars tunga skars av för att hon inte skulle kunna vittna om den våldtäkt hon utsatts för. I en av Katarina Frostensons mer kända dikter från 1994 ger hon den förstummade kvinnan röst:

även om tungan slitits ur sin vävnad

var rösten kvar därinuti

hur får huvudet ro

För en vecka sedan, när tre ledamöter hoppade av, frågade jag mig här hur få de Aderton egentligen kunde bli. Sedan de decimerats till elva kommenterade jag den katastrofala krishanteringen här.

Ann

Skoningslöst om systrar

”Finna sig” följde en kvinna genom olika roller i livet, som mamma, hustru, älskarinna och vårdare, och satte ljuset på hur hon låstes fast av både andras föreställningar om den perfekta kvinnan och egna krav. I nya romanen handlar det istället om två systrar och deras skavande relation till varandra. Det är en berättelse med lösare konturer och mjukare kanter, men fortfarande med den psykologiskt genomborrande blicken påkopplad.

Jag recenserar Agnes Lidbecks "Förlåten", här.

Ann 

Myten om påskharen

Att påskharen skulle vara ett gammalt mytologiskt väsen är ingenting annat än – en myt. Eller fejk news, som vi säger idag. Det antas annars ofta att påskharen hör till den forntida föreställningsvärlden, och till och med Nationalencyklopedins ordbok har vidarefört uppgiften att haren spelat en viktig roll i gammalnordiskt påskfirande. I själva verket skuttade han in till oss från Tyskland ungefär samtidigt som det blev populärt att skicka påskkort runt sekelskiftet.

Här skriver jag lite om Bengt af Klintbergs nya bok om folktro och vandringssägner.

Ann