Jag recenserar Kerstin Ekmans "Gubbas hage", här.I Kerstin Ekmans nya bok ”Gubbas hage” begråts åtskilliga fallna växter, inte bara storgranen som grannen gjorde till skotergarage eller vildapeln som krossades av en maskin när vägkanten röjdes. Ekman bryr sig också om tibastbusken som körts ner av traktorn och den förgiftade ängsviolen mellan hjulspåren på skogsbilvägen. Ja, till och med den förvuxna gräsmattans tusenskönor och brunört ömmar hon för, när hon ser hur de skövlas av villaägarens motorgräsklippare.Kerstin Ekman är en värnare av det vilda, en artrikedomens försvarare, en botanisk mångfaldsupporter. Medan hon tycks ha tagit definitivt avsked från skönlitteraturen med den magnifika satiren ”Grand final i skojarbranschen” 2011 fortsätter hon den gröna civilisationskritik i essäform som inleddes 2007 med ”Herrarna i skogen”. Trots allt var det inte för inte hon övertog Harry Martinsons stol i Svenska Akademien.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar