Allan Konigsberg var ett riktigt rart barn, fram till femårsåldern. Det var då han blev medveten om döden, och han gillade inte idén. Besvikelsen på existensen hindrade honom inte från att se den från den vitsiga sidan. Tio år senare började han skicka in skämt till dagstidningarna och tog sig, för att slippa bli tråkad av skolkamraterna, namnet Woody Allen.
Det är sommar, jag jobbar på redaktionen, och då blir det plötsligt lite andra slags texter jag skriver. Som en recension av dokumentären om Woody Allen. Här kan man läsa hela.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar