När hon blir kallad ikon skakar hon vänligt avvisande på huvudet. Rollen som aktivist iklär hon sig däremot gärna: sådana behövs det fler av i författarskrået när läget är som det är i Danmark.
- Jag tror att det är godt för en författare att vara kontroversiell.
Suzanne Brøgger på Malmö stadsbibliotek i samtal med Rakel Chukri har en drottninglik karisma, men när hon talar om det mentala tillståndet i sitt självtillräckliga hemland är det utan diplomatiska omskrivningar. I landet som är besatt av yttrandefriheten har rätten att yttra sig i själva verket underkastats centralmakten och all debatt tar slut med ett avfärdande nyspråk.
- Jag blir stum, kommenterar hon den danska attityden.
Men inte stummare än att hon skrivit en bok i raseri, Brev till prinsen av Mogadonien, där en sömntablett fått ge namn åt det land hon häcklar.
Skärpan i det hon skrivit får henne själv att skratta på scenen när stycken ur boken läses upp av en skådespelare. Hon identifierar sig inte med sina böcker, känner sig främmande för dem när de väl är publicerade, och hävdar att hon själv är en betydligt blidare person än bokens Fru Z. Fast det tror man inte riktigt på när hon lägger ut texten om det tillslutna intellektuella klimatet.
Och inte minst när hon berättar om hur dystopierna hon växte upp med, som Huxleys Du sköna nya värld och Orwells 1984, har blivit verklighet - vi ser teknologin som gud, proppar i oss lyckopiller och gläder oss åt att bli övervakade - anar man en majestätisk vrede.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar