Gunnar Ekelöfs barndom var ett sår som aldrig läkte, ja, som tycktes bli allt mer infekterat och varigt med åren. Samtidigt var det ett stoff som han bearbetade intensivt i sin poesi, hans ”kreativa mylla”, enligt Johan Cullberg i studien En diktares kompost. I titeln fångar Cullberg dubbelheten hos de mörka minnena: avskrädet och skiten som hela tiden skapar ny näring. ”Så skapar livet nytt av lump”, formulerade Ekelöf själv sina utflykter till hågkomsternas sophög.
Hela min recension av Johan Cullbergs bok om Gunnar Ekelöf finns här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar