Att översätta Emily Dickinson

Safe in their Alabaster chambers –
Untouched by Morning –
And untouched by Noon –
Lie the meek members of the Resurrection –
Rafter of Satin – and Roof of Stone!

Grand go the Years – in the Crescent – above them –
Worlds scoop their Arcs –
And Firmaments – row –
Diadems – drop – and Doges – surrender –
Soundless as dots – on a Disc of Snow –

Den här dikten var en av fyra Emily Dickinson skickade för bedömning till litteraturkritikern Thomas Higginson, som i en tidskriftsartikel gett råd åt unga författare, med frågan: "Are you too deeply occupied to say if my Verse is alive?" Han fann nog dikterna mer märkliga än levande, för han avrådde henne i deras senare brevväxling från att publicera sig. Hon lydde rådet.

Detta är också en dikt som lockat flera svenska översättare, med resultat som säger en hel om svårigheterna att översätta poesi. Och hur tiden påverkar synen på tolkningar.

Erik Blombergs version från 1949 bygger på en variant av Dickinsons dikt med en tredje strof:

I sina blå alabasterkamrar,
ostört av morgon- och midnattssken,
slumrar uppståndelsens helgonskara:
sparrar av siden och tak av sten.

Ljust skrattar vinden i solskensslottet,
kvittra små fålgar i okunnig takt,
pladdrar ett bi i en dåres öra –
o, vilken vishet här mist sin makt!

Storslagna år under månskäran skrida,
världar och välden fullbordas och dö,
pannsmycken falla och furstar försvinna
ljudlöst som fjun på ett täcke av snö.

1993 tolkades dikten av Lennart Nyberg:

Tryggt i sina alabasterkamrar –
orörda av morgon –
och orörda av dag –
ligger de små som en gång ska återuppstå –
bjälke av sammet – och sten till tak!

Stolta går åren – i halvcirkeln – därovan
världarna gräver –
och himlavalv – ror –
diadem – faller – och doger – går under –
ljudlöst som prickar – i snöns sjok –

Och så här ser den ut i Ann Jäderlunds version:

Trygga i sina Kamrar
av Alabaster –
Orörda av Morgonen –
Och orörda av Dagen –
Sover Återuppståndelsens
ödmjuka medlemmar –
Taksparrar av Siden – och Tak
av Sten –

Storslagna passerar Åren –
i Månskäran över dem –
Världar öser deras Bågar –
Och Himlafästen – ror –

Diadem – faller –
och Doger – ger upp –
Ljudlösa som Prickar – på en
Skiva av Snö –

Jag recenserar Jäderlunds Dickinson-tolkningar här.
Ann