En roman med karaktär

 

Kan en författare förfördela en litterär figur? Vad är det som får mig – och andra läsare – att känna att författaren har fel i sin dom över den nervsensible dagdrivaren som inte gör någon nytta i livet?
Fru Marianne är en roman som förtjänar sin klassikerstatus, men det är något som skorrar i den, och detta något är en blek och mager man i lång rock som alltid har en världstrött tankegång på tungan.

 

I den finfina tidskriften Album nr 3 på temat litterära karaktärer, med Therese Eriksson och Jenny Maria Nilsson som redaktörer, skriver jag om dekadente Pål Sandell i Victoria Benedictssons Fru Marianne. En roman som är lika fascinerande som frustrerande - att dess framställning av könsrollerna fortfarande kan irritera läsare, inte minst kvinnliga sådana, blev uppenbart när boken diskuterades i Det unga Skånes lilla läsecirkel häromveckan.

Och på tal om Det unga Skåne är det snart dags för sällskapets första årsmöte. Boka in den 22 november och se till att befinna er i närheten av Lund. Efter mötet kommer jag och Christina Sjöblad att tala med Ulf Peter Hallberg om hans nya roman Strinbergs skugga i Nordens Paris.
Den intresserade kan gå med i Facebookgruppen här eller skriva upp sig på mailinglistan genom att maila till detungaskane(at)passagen.se

Ann