Vill man bara strosa stillsamt längs en palmkantad hamn är Cavtat helt klart värt ett besök. Har man ork i benen kan man promenera upp till kyrkogården som har en svindlande utsikt över havet, men också ett storslaget mausoleum från 1922 utfört av skulptören Ivan Meštrović, en stiliserad arkaisk fantasiskapelse som tagen ur en Böcklin-målning.
En annan verklig anledning att ta sig den korta båt- eller bussturen från Dubrovnik är Vlaho Bukovac-museet i en liten villa ovanför hamnen.
Här föddes Kroatiens store konstnär 1855, men redan som elvaåring skickades han till New York för att inte belasta familjen ekonomiskt. Efter fyra år återvände han och gick till sjöss, men efter en olycka var sjömanskarriären slut och han kom tillbaka tillbarndomshemmet för att vila upp sig. Där satte han igång med att dekorera hela huset med märkliga väggmålningar, föreställande blommor, landskap, tigrar, påfåglar, krokodiler.
Efter en vända till Peru kom han till Kalifornien och försörjde sig på porträttmåleri innan han insåg att han ville satsa på konsten. I Paris sökte han in på Ecole des Beaux Arts och snart hade han gjort sig ett namn. 
Lika brokig som hans bakgrund är Bukovacs konst. På museets väggar trängs i stort sett alla det sena artonhundratalets ismer. Murrigt salongsmåleri och kitschiga mytologiska jättedukar i symbolistisk stil hänger intill ljusskimrande impressionistiska porträtt. Här finns en fin solstänkt och idyllisk målning av de fyra barnen, tekniskt briljant, som får en att tänka på Carl Larsson. Men i ett rum intill hänger samma ansikten uppradade som avhuggna huvuden i en makaber vision, nedanför ligger han själv och hustrun dekapiterade på ett silverfat.
Det är ett utomordentligt vackert museum, där konstnärens ateljé är inredd så som den kan tänkas ha sett ut när han arbetade där, en veritabel fin-de-siècle-dröm.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar