För den som längtar bort från Dubrovniks turistkaos är en utflykt till Lokrum en god idé. Den gröna ön bara en kvarts båttur från gamla stans hamn bjuder på en välbehövlig andhämtningspaus från restauranginkastare och kryssningsresenärer i flock. Vi strosar genom den botaniska trädgården, tar ett dopp i den lilla saltsjön, sitter ner på en fridfull servering i grönskan och drar en suck av lättnad.
Sedan 1000-talet var detta benediktinermunkarnas ö, något som smäckra klosterruiner ännu vittnar om. En gång ska en skeppsbruten Richard Lejonhjärta ha räddat sig i land här, men det är möjligen bara en legend. Alldeles sant är däremot att Maximilian av Habsburg – han som sedermera arkebuserades som kejsare av Mexiko – gjorde Lokrum till sitt privata semesterparadis. De prålande påfåglar som finns överallt på ön är ett levande minnesmärke från ärkehertigens dagar. En gång i tiden importerade Maximilian dem från Kanarieöarna. Nu är de så talrika att servitören på serveringen sjasar bort dem som duvor.
Också i Dubrovniks gamla stad hittar vi en och annan tillflyktsort, inte minst i de två ännu intakta klostren. Franciskanerklostret har ett av världens äldsta apotek. Dominikanernas byggnadskomplex på andra sidan stan kan skryta med Dubrovniks finaste samling av renässanskonst. Båda har grönskande korsgångar som utgör små oaser av lugn. 
Tar man sig en närmare titt på Franciskanerklostrets dubbelpelare upptäcker man utmejslade huvuden som knappast kan beskrivas som heliga. Dessa fantastiska djur och groteska figurer skulpterades av Mihoje Brajkov, som dog i den stora pesten 1348. Vi går runt den öppna platsen och iakttar dem med uppsträckta ansikten. Känner en mänsklig historiens fläkt dra genom korsgången.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar