Verbalisera världen

Att lek och experiment hör ungdomen till medan åldern kommer med avskalad värdighet, det är en föreställning som Andrea Zanzottos bana motsäger totalt.

Den italienske poetens tidiga dikter är strama och högtidliga, klangfulla elegier och storslagna hymner. Så med tiden börjar han alltmer rucka på raderna, styckar upp och stammar, stoppar in bilder och tecken, ja, rentav lallar och jollrar som en bebis. ”Gojgoj ga-ga me mim ammo neo ba-ho-ho”, heter det i en 60-talsdikt.

Här skriver jag om Zanzotto.

Ann

 

 

 

 

Bildens makt

I hur hög grad kan man bestämma vem man ska vara? Är den föreställning om sig själv som en stark, oberoende kvinna Jacky byggt upp bara självbedrägeri, en romantisering av ett ganska sorgligt tillstånd? Eller är det genom sådana identitetskonstruktioner man skaffar sig ryggrad och livslust?

 

Här skriver jag om Inger Edelfeldts nya roman.

 

Ann

Köpenhamn i vinterskrud

Paul Gustave Fischer, Kongens Nytorv

En ny författare att räkna med

Ett modershat med mytologiska dimensioner pulserar i Negar Nasehs debut Under all denna vinter. Elektrakomplexet brukar den kvinnliga motsvarigheten till Oidipus fatala modersfixering kallas, men i denna intensiva roman om kvävande familjeband och såriga frigörelseförsök handlar det inte så mycket om att åtrå fadern som att önska bort modern.

Scenen är en gård i ett vinterkallt Västerbotten, dit en mamma kommer för att besöka sin dotter några dagar. Dottern Helene är så spänd att hon inte kunnat sova på veckor. Åt den kräsna mamman duger bara det bästa och Helene anstränger sig allt hon kan för att få slippa se den välbekanta kritiska blicken. På ytan verkar allt trivsamt, men inom henne hotar en explosion.

Negar Naseh fångar den laddade stämningen och de undertryckta konflikterna med en lyhördhet som får mig att häpna. Välskrivna debutböcker finns det gott om, men sällan läser man en debutant med en sådan psykologisk skärpa och genomborrande – närmast dissekerande – blick för relationer.

Därför tycker jag att det är lite synd när Naseh tar till starkare effekter, spetsar symboliken och piskar upp dramatiken. Hon är så fenomenalt skicklig på det vardagliga sociala spelet, de avslöjande små gesterna och minerna, de ovälkomna tankarna som rusar genom huvudet, att jag tror att hon skulle kunna krama spänning ur en berättelse där nästan ingenting hände. Och ibland är ju mindre mer.

Sedan är det ett märkligt beslut att i samma volym publicera en lång arbetsdagbok, en nästan hundrasidig essä om skrivandet, som ett överdimensionerat efterord. Visst är det välformulerat och intressant – Naseh förklarar att hon själv saknat inblickar i författares skrivprocess – men fungerar nästan som ett underkännande av romanens kraft att stå på egna ben. Och det berövar läsaren chansen att själv få bilda sig en uppfattning om berättelsen, utan att få författarens intentioner skrivna på näsan. Å andra sidan – det är något av en förmån att skrivas på näsan av en författare som så självsäkert efterlyser ”liv, känsla och liv” i litteraturen.

Varför klaga? Kanske för att Negar Naseh sätter ribban så högt. Trots invändningarna är Under all denna vinter en imponerande debut. Vi har fått en ny författare att räkna med.

 

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Ann

När text och bild flyr

Titeln till trots är det varken några byråkratiska sjukdomsredogörelser eller intima dagboksinblickar som Martin Högström bjuder på i sin nya bok. Innanför de återvinningsbruna pärmarna rymmer Journaler fragment där poeten rör sig från ett bibliotek i Paris till en kyrka i New Jersey, kastar ned spridda intryck och tankar, placerar ut grafiska tecken här och där, antyder smärtpunkter.

Här recenserar jag Martin Högströms nya bok.

Ann

Komposition med tåg

Olga Rozanova, Komposition med tåg, 1910

Snapshots från renässansen

Vad ska man ta sig till med en mulåsna som blivit tokig? Släpp ut den på grönbete, råder Niccolò Machiavelli sin son i ett brev, där han också manar unge Guido att studera flitigare.

När det politiska rävspelets chefsanalytiker korresponderar med sin omgivning handlar det inte om några epistlar för evigheten utan om snapshots från en färgrik renässanstillvaro. I Brev, förtjänstfullt översatt och kommenterad av Paul Enoksson, får vi ett alltigenom läsvärt urval.

 

Här finns min recension av Niccolò Machiavellis Brev.

 

Johan

 

 

Vinterlandskap

Aleksej Sarasov, Winter landscape. Rime, 1870

Lidandet i bokstavsordning

Nej, det är inga gulliga apor, bananer och citroner som fyller Börjels poetiska lexikon, snarare är det all världens elände och mänskliga missgärningar som betas av från A till Ö.

Samtidens nyhetsbrus såväl som historiens skändligheter radas upp i en tumultuarisk katalog av globala grymheter: här brinner häxbålen intill en bensinindränkt munk i Saigon och första världskrigets skyttegravar ligger inte långt från skottlossning på Teherans gator.

Här recenserar jag Ida Börjels diktsamling Ma.

Ann

Trettondagsafton

Paolo Uccello, Konungarnas tillbedjan, 1435

Blottat kött

Den som trodde att flicksinne var något oskyldigt och ofarligt får tänka om.

Redan titeln på den danska poeten Olga Ravns debutdiktsamling leder tankarna till något groteskt, kannibalistiskt, vansinnigt: Jag äter mig själv som ljung.

Akten att förtära sig själv – i form av en söt, men torr och stickig växt – rymmer på samma gång ett självförälskat och masochistiskt drag, och det som först mest låter märkligt kan ses som en välfunnen metafor för det kvinnliga varat i vår tid.

Här recenserar jag Olga Ravn.

Ann

Skyltfönstret Umeå

 

Byggkranarna har dominerat Umeås skyline de senaste åren. Varje gång jag kommer på besök till min gamla hemstad tycks något nytt ha kommit till, något gammalt ha försvunnit. Den stad jag flyttade från för snart två decennier sedan går knappt att känna igen.

Umeå bygger för att bli 200 000 invånare 2050 – i dag bor omkring 117 000 i kommunen – och förstås för att som kulturhuvudstad 2014 placera sig på kartan, bli ett ”skyltfönster mot hela Europa”, som det heter i programförklaringen.

 

Här skriver jag en krönika om Umeå.

 

Ann