”Varför ska det göra så ont och vara så fult att åldras och bli ensam?”

En falsk blondin på Costa del Sols krogar. Med alldeles för röd mun, för snäv klänning, för höga klackar. Men framförallt, för gammal för sin utmanande stil. En sådan kvinna som ständigt får föraktfulla blickar från andra kvinnor, ”det är nästan synd om henne”. Men ingen kan hysa lika mycket förakt för henne som hon själv.

Eva i nya romanen "Spjärna mot udden" är en i raden av Christine Falkenlands bekräftelsetörstande och kärlekshungrande hjältinnor, de som befinner sig vid desperationens och självdestruktionens rand, som oförmögna att dra gränser utsätter sig för förödmjukelser och hån.

Här recenserar jag Falkenlands nya roman, en obehaglig sådan om man har minsta anlag för ålderskris...

Ann