När andra världskriget tog slut öppnades gränserna mot Europa och unga livstörstiga kvinnor strömmade ut på kontinenten för att smaka på friheten. En av dem var Birgitta Stenberg och hennes upplevelser blev grundplåten till ett författarskap som löste upp gränsen mellan liv och litteratur och sprängde moraliska barriärer. ”Vi borde ha fått medaljer!” utropar hon i en text om sina utlandsresor i samlingsvolymen Skriver mig ut ur världen. Hon har berättat om det förut, men det tål gott att höras igen.
Här skriver jag om Birgitta Stenberg och här kan man läsa om Sara Paborns poesi.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar