Fattigdom och värnlös oskuld står mot de välbeställdas grymma nyckfullhet, utvecklingen klampar på utan hänsyn. Även om den sociala utsattheten inte saknar realistisk förankring bär skildringen av hur syskonen är utlämnade åt tillvarons tvära kast sagans prägel. Fantasins och drömmens logik tar alltmer över berättelsen. Här figurerar plantageägarens döda mor som en osalig ande i kameleontisk molekylform. En plantagearbetare tar sin tillflykt till en grotta vid ett vattenfall och livnär sig på sjöhästar. Nico försvinner i en kaffekanna och återvänder med svartfärgade ögon.
Här recenserar jag Andréa del Fuegos debutroman Syskonen Malaquias, som jag inte blev särskilt berörd av.
Och så lite annat smått och gott:
Här skriver jag om Liv Strömquists sexualkunskapslektion till seriealbum. Fröding i serieform kan man läsa om här, om Novellix fackprosa här, och en notis om nya numret av Vi läser här.
(Ja, jag har varit usel på att länka på sistone, men så har jag också jobbat extremt mycket.)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar