Debuten Tillhör Lyra Ekström Lindbäck var en metalitterär katt-och-råtta-lek där den sadomasochistiskt skrudade författaren gjorde vad hon kunde för att trakassera och tyrannisera läsaren. Ambitionerna var uppskruvade, smaken av konstruktion genomträngande. I andra romanen Med ett starkt ljus har den 24-åriga Ekström Lindbäck kastat maskerna och choserna och skriver fram ett ömhudat berättarjag utan skyddsutrustning.Det är en rätt så klassisk berättelse i melankolisk ton om ett ungt hjärta som söker bekräftelse, gemenskap, kärlek. Sara går från förälskelse till förälskelse utan att få något gensvar, blir besatt av den undanglidande C och försöker fylla tomrummet inuti genom att dissekera upplevelserna med ord.Skickligt fångar Ekström Lindbäck känslan av hur livet står och stampar, den rastlösa väntan på något som aldrig tycks hända som hör ihop med tillvaron kring de tjugo. Det är en allmängiltig skildring av olycklig förälskelse och ungdomlig sårbarhet och samtidigt ett rasande vittnesmål om att vara queer och tvingas in i stereotypa identiteter. För den som inte passar in i normerna stegras utsattheten mångfalt: att visa sin kärlek öppet innebär att behöva vara på sin vakt, i lindrigare fall mot rynkade näsor, i värsta mot våld.Om än långt ifrån så stilistiskt svulstig som debutboken finns också i Med ett starkt ljus en viss förkärlek för krystade uttryck – eftersom huvudpersonen sägs ha en dragning till det högtravande kan det förstås vara rimligt att det speglas i språket. I en betydligt mer oskyld form handlar romanen om att filtrera världen genom skrivandet, om alla de möjligheter att stöpa om det omöjliga livet som fiktionen ger: ”Vilket vidunder den här friheten gör mig till.”
Jag recenserar Lyra Ekström Lindbäcks roman Med ett starkt ljus, nominerad till Augustpriset, här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar