Isis 2003-2015

Sorgens språk

Sorgens språk är poesin. Det är något med ordens förtätning, med språket i dess mest laddade form, som får så många av oss att vända oss till dikten just i de svåraste stunderna, när nerverna är som mest upprivna, sinnena som mest mottagliga.
En förlust är också vad som fått Bodil Malmsten att efter 22 års paus återvända till lyriken.

Här skriver jag om Det här är hjärtat.

Ann

Från litteraturvärldens mittpunkt i periferin

”Varje plats har sin myt”, säger Jeanette Winterson när hon inför en fullsatt sal i Folkets Hus i Umeå presenterar sin nya roman ”Skymningsporten”, som handlar om häxförföljelserna i 1600-talets Lancashire. En landsända som var något av Englands Norrland, vilt och laglöst i centralmaktens ögon.  

Hur ser då myten om Umeå ut? Å ena sidan har staden marknadsförts som en exotisk utpost mitt i den trolska vildmarken, å den andra som en ung och pulserande urban metropol som pöser av entreprenörskap. Båda bilderna utbjöds flitigt under fjolårets kulturhuvudstadsår, då kulturen gavs rollen som tillväxtmotor i en norrländsk framgångssaga.

 

Läs hela Anns krönika från Littfest i Umeå här.

”Men vem kan man vädja till när man inte ens vet var domaren finns?”

Anna Kavan är sannerligen stoffet till en kultförfattare. Men lika hemlighetsfull som hon förefaller ha varit under sin levnad, lika dold har hon förblivit i litteraturhistorien. Född 1901 i den engelska överklassen kom hon att leva ett liv kantat av tragedier, drogmissbruk, sammanbrott och självmordsförsök. Under namnet Helen Ferguson publicerade hon sex konventionella romaner, men efter en vistelse på mentalsjukhus kastade hon av sig sin gamla identitet, blonderade håret och började kalla sig Anna Kavan.

Den första av hennes böcker som Kavan, Kliniken och andra berättelser, gavs ut 1940 och består av en serie korta noveller där paranoian är i full blom.

Här skriver jag om Kavan.

Ann

Väv av elektricitet

När Öijer i den avslutande långdikten ”Alla Var Där” i senaste diktsamlingen låter sina poetiska föregångare stråla samman på en rökig Parisbar passerar en celeber skara inspirationskällor revy: Baudelaire, Hemingway, Rimbaud, Lorca, Södergran, Keats, Blake, Poe. Men riktigt alla är faktiskt inte där, ett helt gäng är frånvarande: Rolling Stones, Lou Reed, The Animals, Leonard Cohen och, naturligtvis, Bob Dylan. Öijers dikter hade inte varit desamma utan musiken, och hans scenframträdanden är genomsyrade av rock’n’roll.

Inte bara Melodifestivalen - idag uppträder också Bruno K Öijer i Helsingborg. Inför evenemanget skrev jag detta om Öijer som scenpoet.

Ann

I diktens slyskog

Och så finns en Fredrik Nybergsk äng. På väg att växa igen och bli snår och kärr och slyskog, ett stycke människoskapad natur som måste hållas efter och som det inte längre tycks finnas plats för i ett tillväxtdogmatiskt samhälle. Ett språkligt fält bevuxet med liknelser, en eroderande minnesmark lika gärna som en massgrav.

”Ängen e 1 Tkn-äng” slår han fast i nya diktsamlingen Slingorna & undergången som har undertiteln Att bli ved III. Och det är inte bara 1 tecken, utan lager på lager av tecken, precis som jordens många skikt av humifierade löv.

En recension av Fredrik Nybergs diktsamling hittar man här.

Ann

Mars

Vilhelms Purvītis, Vårlandskap (Mars). 1930