Norrland under lupp

Vad som verkar vara intakt under de mer än sextio år som gått sedan Provins föddes är behovet av att analysera och ifrågasätta den norrländska identiteten. Uppgiften som ligger framför de nytillsatta redaktörerna är kanske inte minst att ge utrymme åt alternativa sådana, i en förändrad värld där den typiska småbrukarkulturen tynat bort och kuststäderna omformas till centrum för entreprenöriell expansion.

När det aktuella numret planerades var kulturtidskrifternas existens fortfarande hotad och även om det krympta budgetförslaget sedan avvisades ville Berglund och Fagertun hålla kvar den där vreden – det är en uppfriskande ilsk fläkt vars vinddrag kan kännas ända ner till provinsen i söder.

Här skriver jag om Provins nya skepnad.

Ann

Dags att återta förvåningen

Bara för att ”Inte är vind” är titeln på Erik Bergqvists femte diktsamling ska man inte tro att det råder stiltje i hans poesi.
Med tanke på att Bergqvist är en uttalad Le Clézio-läsare frestas jag snarare att söka kopplingar till romanen ”Allt är vind”, men kanske får jag nöja mig med att konstatera en frändskap mellan författarna i naturbildernas sensibilitet och skönhet. Riktigt allt är inte heller vind i Bergqvists poesi – inte minst brukar regnen dugga tätt och ge en vemodsvåt atmosfär. Men nog har det blåst en hel del genom hans dikter.

Här recenserar jag Inte är vind.

Ann

Jägarinnan i återvändsgränden

I uppföljaren "Sund" har jägarinnorna skingrats och det är dags för Eva Zackrisson att på egna ben ta steget ut i världen och erövra allt det som tidigare bara var löften och drömmar.
Det går inte riktigt som hon tänkt sig. Bland de svarta polotröjorna på Arkitekthögskolan håller hon på att kvävas och det slutar med ett sammanbrott på toalettens sterila kakelgolv. Kanske är det istället poet hon ska bli? Eller sångerska? Paolo Coelhos "Alkemisten" intygar henne att allt är möjligt: ”Jag var Eva Zackrisson, en sådan kvinna som klev rakt ut i livet och sa JA!”

Här skriver jag om Tove Folkessons nya roman "Sund".

Ann

Poesi på Pressbyrån

Jag hittar den mellan klocknördarnas WatchWorld och hästmodetidningen The Horse Riders Journal. En glassig publikation med ordet poesi tryckt i kanten är förstås inte alldeles lättplacerad på pressbyråhyllan. En diktsamling i ett tidskriftsställ? Ja, det är en distributionsform som skulle kunna ses som en konsekvens av bokhandelskrisen, men passar också som hand i handske för en författare som Tao Lin.

Här skriver jag om Tao Lins "noll vänner" som ges ut i tidskriftsform.

Ann

På vulkanens brant

Lina Hagelbäcks Violencia stormade in på litteraturscenen med explosiv energi och blixtrande ordfantasi. Som en poesins Pippi Långstrump tänjde hon på såväl vardagslivets gränser som den goda smakens måttfullhetskrav, vältrande sig i ”gränspsykotisk lycka och sprakande neuros”.

I uppföljaren Violencia och hennes far återser vi den föräldralösa poeten som bor i sin gammelmormors hus och i sina dikter spinner ”drömfilosofiskt silke”.

Här kan man läsa hela min recension.

Ann

Kampen för tillvaron på kontoret

Arbetslinjen kan ses som en gräns mellan de som har och de som inte har, de som står innanför och de som är i utanförskap. Huvudpersonen i Elise Karlssons tredje roman "Linjen" befinner sig när berättelsen börjar på fel sida om den gränsen och hon är beredd att göra nästan vad som helst för att komma tillbaka över till den rätta och stanna kvar där.

Här finns min recension av Linjen.

Ann

Vägen till toppen av näringskedjan

Döden är en tvåbent varelse från den afrikanska savannen – eller åtminstone har varje stort steg för mänskligheten inneburit en katastrof av ekologiska dimensioner. Homo sapiens fotavtryck leder från platsen för de stora australiska pungdjurens försvinnande från jordens yta för 45 000 år sedan till svampmolnet över Hiroshima.

I sin lika lärorika som underhållande bok Sapiens sammanfattar historikern Yuval Noah Harari människans biologiska framgångssaga. Det handlar om underdogen som blev världshärskare lite för snabbt, och som olyckligtvis tog med sig sitt dåliga självförtroende och sin ängslan upp på tronen – psykologiskt material av det slag som en blodtörstig diktator tillverkas av. 

Läs här resten av min recension av Yuval Noah Hararis bok Sapiens.

Johan

4000 fler ord

Bland Alfapetentusiasterna på Scrabble-förbundets forum är tongångarna uppspelta inför den kommande nya upplagan av SAOL. Spekulationerna har pågått i åratal: vilka ord kommer in och vilka åker ut? Är det dags för grisögd, stybbig, rypssort, rockslusk och orrkull att försvinna? Ska vi säga hej och välkommen till bling, botox, podcast, hipster? Kommer I att bli en ännu sämre bricka om det nu ska rensas bland -ingformerna? 

Svenska Akademiens ordlista ska vara en spegel av hur vi använder språket, rättskrivning i tiden, och därför finns ett behov av ständig uppdatering. Det är alltså vi som använder språket som – på viss sikt – avgör hur ordlistan ser ut, men det hindrar inte att känslorna svallar inför revideringarna.

Inför nya utgåvan av SAOL - här en text om vårt uppdaterade språk.

Ann

Trötta serenader

Vilken av författarna är det då som har skrivit resten av berättelserna i Serenader två? Är det densamme som skrev novellsamlingen Serenader som kom ut 1998 eller en helt annan?
Hur som helst är det en fantastisk inledning på den nya boken, som lekfullt och gäcksamt osäkrar perspektivet och visar Kihlgård från sitt bästa berättarhumör. Därmed är det bäddat för en rejäl besvikelse.

Besviken på Kihlgårds nya novellsamling. Hela texten kan läsas här.

Ann

Långfredag

Fresk, Vilnius katedral. 1300-tal.