Den georgiske dadaisten Zurab Rtveliashvili är ingenting för den som vill ha sin poesi finstämd och lågmäld. Volymen är uppskruvad i den lilla brandfärgade boken ”150.000 megahertz” och dikterna ”yyyyyylar” och ”stööönarrr” och slår ner med ett ”krasssssch!”.150 000 megahertz sägs vara frekvensen för en stjärnas födelse och poesins eld, och poeten gör vad han kan för att sätta ljudvågorna i rörelse. I en inledande programförklaring höjer han rösten för en dikt som byggs på bullrande barrikader av ”gatans hastigt skyfflade kullersten”.
Här finns en liten recension av 150.000 megahertz.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar