Vitamininjektion mot politisk håglöshet

När ekonomerna ställer diagnos på samhällskroppen och konstaterar skenande statsskuld och sjunkande BNP är medicinen som rekommenderas ofta sådan att den riskerar ta död på patienten. Den försvagade sätts på svältkur, den som snavar och faller upptäcker att skyddsnätet dragits in.

Och bakom siffrorna finns verkliga människor som får lunginflammation och hjärtinfarkt eller sätter en pistol mot tinningen hellre än att leta mat i soptunnorna. I folkhälsoforskarna David Stucklers och Sanjay Basus bok Åtstramning till döds granskas dagens finanskris ur ett medicinskt perspektiv.

 

Läs resten av min recension här.

 

Johan

 

Inför bokrean

Klockan sju på tisdag morgon kommer bokälskarna som vanligt stå utanför butikerna och vänta på att bli insläppta. I veckan har kartonger med reaböcker packats upp, kataloger skickats ut, fynd kryssats för.

Fast inte är väl bokrean vad den en gång var?

För ett antal år sedan ringlade köerna långa, folk stormade in i midnattsöppna butiker och ryckte åt sig böcker. Eller hämtade kassar fullproppade med förhandsbeställda titlar. Inte undra på att bokhandlare lätt får något nostalgiskt i blicken när de talar om dessa tider, som ju inte är så värst avlägsna egentligen.

Jag rekognoscerar bokbranschen i nordvästra Skåne, här.

Ann

Februariträd

Ann

Bortom orden

Den norske författaren tvekade länge inför att skriva om sin dotter, kallad G, och denna tvekan är ett bärande tema i hans fina självbiografiska roman Sjunga. Är det rätt att utlämna henne, hon som inte ens kommer att kunna läsa vad han skrivit? Och hur kan han sätta ord på hennes ordlösa upplevelser, när han inte har en aning om vad som pågår i hennes inre?

 Här skriver jag om Lars Amund Vaages roman Sjunga.

Ann

Jungfru Maria ner på jorden

Vem är då Tóibíns Maria? Ja, hon skiljer sig en hel del från konsthistoriens ljuva jungfrumoder, hon som med ett milt leende blickar ned på sin trinde gosse som en inkarnation av den självuppoffrande moderskärleken. Romanen handlar om en jordisk kvinna, en skeptisk, folkskygg och förbittrad sådan. Visst är hon den sörjande modern, men hennes sorg har taggar lika vassa och ilskna som den korsfästes törnekrona. Och ömmare är inte hennes kärlek än att hon flyr för att rädda sitt eget skinn innan sonen dragit sin sista smärtsamma suck.

Jag skriver om "Marias testamente" här.

Ann

Fransyska

Bessie MacNicol, A french girl, 1895

Poesi från revolutionernas årtionde

De stora orden finns kvar i Wrangborgs andra diktsamling Vad ska vi göra med varandra, som kan läsas som en direkt fortsättning på debuten.
Diktjaget har slutat jobba i caféköket, flyttat från Göteborg till bostadsbristens Stockholm och själva arbetet skymtar fram mer i förbifarten.
Den här gången tar poeten ett mer globalt grepp på orättvisorna och rör sig mellan världens flyktingläger, tortyrkamrar och söndersprängda skolor och det Alliansens Sverige som präglas av utförsäljningar och utförsäkringar.

Här recenserar jag Jenny Wrangborg.

Ann

Bland pärlfiskare och kentaurer

Och Österman skriver också som om 2000-talets fragmentiserade språklaborationer aldrig ägt rum; snarast liknar hon en yrvaken symbolist som precis håller på att upptäcka surrealismen.

Högstämt bildspråk? Javisst! Outgrundliga metaforer? Såklart! Föreställningar om att orden kan uppenbara en verklighet bortom det iakttagna? Minsann. Ja, här är fullt av en mystik, romantik och exotism som sällan skådats i lyrikform på denna sida millennieskiftet.

 

Här recenserar jag Lina Östermans debut Flodsökare.

 

Ann

 

 

Blek februari

Ann

Psykets labyrinter

Fixa idéer, långsökta övertygelser och halsstarriga planer är återkommande inslag när Bromander ger sig in i det mänskliga psykets labyrinter – det är knappast en slump att boken inleds med ett citat av Jorge Luis Borges.

Det kan handla om en skrupelfri konstmecenat som specialiserat sig på mun- och fotmålare, en bortglömd författare som i samband med sin 80-årsdag försöker skaka liv i sin karriär genom en katastrofal lunchbjudning, antifascistiska aktivister eller konspirationsteoretiker fixerade vid Palmemordet.

Här skriver jag om Henrik Bromanders noveller.

Ann