Efter syndafloden kommer solsken, och Köpenhamns jazzfestival repar nytt mod. Tre år i följd har jag här betat av samtidsjazzens pianogiganter: Chick Corea, Herbie Hancock och – i lördags – Keith Jarrett. Medan Corea gav en stram solokonsert och Hancock friade till publiken tillsammans med ett gäng förstklassiga fusionsmusiker kommer Jarrett med sin klassiska standardstrio: Jack DeJohnette på trummor, Gary Peacock på bas. Och tvingas jag välja en av de tre konserterna vinner Jarrett priset. Trots att han i första setet är missnöjd med ljudet i den nybyggda Operaen. Så pass att två låtar avbryts mitt i. Den här lokalen var säkert dyr att bygga, säger Jarrett märkbart irriterad, men den går inte att spela ballader i. Istället sätter trion igång med att improvisera över ett bluestema, och vinner märkbart energi ur frustrationen. Vad som sedan händer i pausen vet jag inte, men trion inleder andra set med en ballad. Resten är en ren triumf. Så bra att resultatet borde släppas på CD.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar