Tystnaden återvänder till tystnaden

En sen kväll

En sen kväll kör du in i din stad,
till mörka gator, till svarta fönsteer,
till dunkel tystnad, till katter som gömmer sig
under bilarna, till sömniga fåglar i träden,
och ännu vet du inte om staden är frånvarande,
om det är gisslets stad eller skuggans stad,
om staden kanske är arg på dig
eller om den är så likgiltig
att du inte alls behöver finnas till.
Ingen välkomnar dig, ingen hejdar dig,
ingen förbjuder dig något, ber dig om något,
vakterna har somnat eller gått hem till sig,
säkert blommar blommorna, men du ser dem inte.
Kungar slumrar i sarkofagerna,
biskopar på porträtten, förlorade slag
i historieböckerna.
Staden är öppen,
öppen är vinden och tvekan;
allt det som hänt
väntar på dig, dina nederlag har inte glömt dig.
Nu är det sent,
tystnaden återvänder till tystnaden,
försök nu att somna.

Adam Zagajewski, ur Antenner i regn, översatt av Anders Bodegård

Här skriver jag om Zagajewskis dikter som "en poetisk diet till långsamhetens lov".

Ann