Adventsfint... nästa vecka kanske?

Det är första advent och jag har precis plockat en mogen tomat från den rangliga plantan i fönstret. Ute blåser Berit (om det nu är hon som kommit på besök också i Skåne) och gör tankarna på att ta ut och skaka mattorna till en avlägsen önskedröm (eller åtminstone en bra ursäkt för att slippa). Jag borde förstås adventspynta - fast ordet pynta är en eufemism för den röjning vårt hem är i behov av. Och jag är förkyld, det är därför jag sitter här i stället och tar det lugnt i stormen.

Om vi har varit aningen fåordiga på bloggen sistone, och det har vi nog, så beror det på att det på ett ungefär ser ut så här i vår lägenhet - håll i er nu (och för era känsliga inredningsmagasinstillvanda ögon skull är det säkrast att vi tar det i svartvitt):

Ja, detta är det utrymme som i vanliga fall går under beteckningen kök.

Efter att ha ägnat veckan åt att försöka minska på den homestylingmässiga socialrealismen i hemmet har jag inte bara fått ömmande handleder (och kanske kan målning av väggar också orsaka förkylningar?) utan också börjat känna mig benägen att omvärdera minimalism som inredningsprincip. Efter att i alla dessa månader ha bott i ett renoveringsprojekt känns den tömda hallen som ett vilorum.

Nu borde jag väl gå och sätta ihop den nyinförskaffade adventsstjärnan. Fast för att hänga upp den måste jag förstås plocka fram borren - och det kan väl inte vara nyttigt när man är sjuk? Dessutom har vi ingen glödlampa som passar. Och Berit därute...

Äsch, jag tror jag tar och sätter mig i hallen och mediterar istället.

Ann