Läs här resten av min recension av Olle Svennings biografi Hövdingen - Hjalmar Branting.Efter valet är det parlamentariska läget komplicerat. Helst vill sossarna regera med liberalerna, men får nobben. Själva har de smällt igen dörren vänsterut. Scenariot låter som hämtat ur dagens tidning, men året är 1921. Partiledare är en herre i hög hatt, spatserkäpp och valrossmustasch som just baxat den allmänna och lika rösträtten i hamn.
Ja, och Kjell Westö blev det! Här finns min krönika om oktobers litteraturpriser.I dag är det så dags för ett stort pris som verkar lite mer i skymundan, även om det offentliggörs på en påkostad gala och är prestigefyllt så in i Norden.De 350 000 danska kronorna brukar fördelas med någorlunda geografisk hänsyn mellan nationerna och därför ligger Sveriges bidrag av Eva Runefelt och Andrzej Tichý inte så dumt till i år – inte sedan Sara Stridsberg vann 2007 har det blivit blågul seger – även om jag nog tror att Kjell Westös chanser är större.
När andra världskriget tog slut öppnades gränserna mot Europa och unga livstörstiga kvinnor strömmade ut på kontinenten för att smaka på friheten. En av dem var Birgitta Stenberg och hennes upplevelser blev grundplåten till ett författarskap som löste upp gränsen mellan liv och litteratur och sprängde moraliska barriärer. ”Vi borde ha fått medaljer!” utropar hon i en text om sina utlandsresor i samlingsvolymen Skriver mig ut ur världen. Hon har berättat om det förut, men det tål gott att höras igen.
Debuten Tillhör Lyra Ekström Lindbäck var en metalitterär katt-och-råtta-lek där den sadomasochistiskt skrudade författaren gjorde vad hon kunde för att trakassera och tyrannisera läsaren. Ambitionerna var uppskruvade, smaken av konstruktion genomträngande. I andra romanen Med ett starkt ljus har den 24-åriga Ekström Lindbäck kastat maskerna och choserna och skriver fram ett ömhudat berättarjag utan skyddsutrustning.Det är en rätt så klassisk berättelse i melankolisk ton om ett ungt hjärta som söker bekräftelse, gemenskap, kärlek. Sara går från förälskelse till förälskelse utan att få något gensvar, blir besatt av den undanglidande C och försöker fylla tomrummet inuti genom att dissekera upplevelserna med ord.Skickligt fångar Ekström Lindbäck känslan av hur livet står och stampar, den rastlösa väntan på något som aldrig tycks hända som hör ihop med tillvaron kring de tjugo. Det är en allmängiltig skildring av olycklig förälskelse och ungdomlig sårbarhet och samtidigt ett rasande vittnesmål om att vara queer och tvingas in i stereotypa identiteter. För den som inte passar in i normerna stegras utsattheten mångfalt: att visa sin kärlek öppet innebär att behöva vara på sin vakt, i lindrigare fall mot rynkade näsor, i värsta mot våld.Om än långt ifrån så stilistiskt svulstig som debutboken finns också i Med ett starkt ljus en viss förkärlek för krystade uttryck – eftersom huvudpersonen sägs ha en dragning till det högtravande kan det förstås vara rimligt att det speglas i språket. I en betydligt mer oskyld form handlar romanen om att filtrera världen genom skrivandet, om alla de möjligheter att stöpa om det omöjliga livet som fiktionen ger: ”Vilket vidunder den här friheten gör mig till.”
Nu har den 84-årige poeten skrivit en uppföljare eller pendang till sin förra diktsamling: från Vintergatan beger han sig till Den inre rymden. Anslaget är ljusare den här gången – om Espmark tidigare frambesvärjde döden försöker han nu återuppväcka livet. I första dikten reser sig diktjaget ur mannen som segnat ner på bänken, en häger lyfter, ett löfte infrias. Med en storslagen deklaration förkunnas diktarens uppgift: "Det är dags att uppfinna världen." Ur dessa bilder av hopp och nystart påbörjas en minnesresa genom de egna erfarenheterna.
Numera har de större förlagen, trötta på författarskap som inte säljer, i hög utsträckning släppt taget om den smala utländska skönlitteraturen, som istället hamnat i famnen hos pigga småförlag. Och följaktligen flyger champagnekorkarna i oktober allt oftare i taket på trånga kontor. Så är det till exempel Atlas som ger ut Alice Munro och Tranan som har hand om Mo Yan. J.M.G. Le Clézio, under 30 år en Norstedtsförfattare, finns hos Elisabeth Grate Bokförlag medan Brombergs tar sig an J.M. Coetzee.
Med "Aldermanns arvinge" kastade Gabriella Håkansson av sig sin smala kultlitterära dräkt och draperade sig i den breda episka romanens svepande kåpa.Det var en tegelsten full med hemliga sällskap, skabrösa riter, radikala stollar, dödliga intriger och en jakt på ett gömt grand-oeuvre i det tidiga artonhundratalets myllrande London och postnapoleonska Europa.En berättelse så späckad att 800 sidor inte räckte till: inte mindre än ytterligare två delar utlovades.För den som inte kan få nog av penisdyrkande excentriker är tvåan nu här, Kättarnas tempel, och den här gången är det dags för den sextonårige William Aldermann att förverkliga faderns storslagna drömmar.När förra romanen slutade hade den unge hjälten lyckats skaffa sig hemlig audiens hos självaste Bonaparte på hans fängelseö. I nya boken återvänder han till hemstaden för att lägga revolutionens första byggsten.
Fattigdom och värnlös oskuld står mot de välbeställdas grymma nyckfullhet, utvecklingen klampar på utan hänsyn. Även om den sociala utsattheten inte saknar realistisk förankring bär skildringen av hur syskonen är utlämnade åt tillvarons tvära kast sagans prägel. Fantasins och drömmens logik tar alltmer över berättelsen. Här figurerar plantageägarens döda mor som en osalig ande i kameleontisk molekylform. En plantagearbetare tar sin tillflykt till en grotta vid ett vattenfall och livnär sig på sjöhästar. Nico försvinner i en kaffekanna och återvänder med svartfärgade ögon.
