Vad kan en obduktion lära oss om människans inre? Alltså inte om organ och tarmar och sånt där, utan om det som vi fortfarande vördnadsfullt kallar för själen? Det låter kanske mest som en fråga som var högaktuell på typ 1600-talet, men i Charlotte Qvandts nya diktsamling ”Epikris” (Sadura förlag) har de existentiella frågorna hamnat just på obduktionsbordet. Pikant nog med en levande kropp som studieobjekt.Här recenserar jag "Epikris".
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar