Själens interiör

”Dammkornens dans i solstrålarna”, 1900

Det är intressant att jämföra Hammershøi med Carl Larsson, som vid precis samma tid inreder och marknadsför sitt nationalromantiska Sundborn, det soliga, sunda hemmet som skulle komma att bli sinnebilden av det ideala Sverige, ett rustikt kärnfamiljsland som alltid badar i ett varmt ljus. Hammershøis värld går i konsekvent melankolisk gråskala; inga rosenkindade barn fyller rummen, inga glada sällskap samlas vid dukade bord. När han väl avbildar ett samkväm sitter gästerna och stirrar stint åt var sitt håll. Dammkornen som dansar i solstrålarna, rummen som skymtar bakom dörröppningarna, de försjunkna figurerna, vrårnas dunkel – allt tycks bära på ett budskap. Men vilket? Kanske ett om vikten av att blicka in i våra inre rum.

 Jag skriver om Hammershøi och hans hem, här.

Ann