Smyga fram längs med stavelserna

”Man kan ta med allt. Men det måste finnas ett skäl”, heter det i Helle Helles roman ”Detta borde skrivas i presens”. Och följdriktigt kan minsta preposition eller val av tempusform ha betydelse.Hur är det att översätta en text som är så uppmärksam på vartenda småord?– Det är där man måste vara väldigt noga. Man måste liksom smyga fram längs med stavelserna för att verkligen få fokus på samma saker och samma ton. Ofta skildrar hon väldigt osäkra människor, och på samma sätt som när man har med sådana att göra i verkligheten måste man vara sensibel för de signaler de sänder ut.

Jag möter Ninni Holmqvist för ett samtal om översättning och den danska författaren Helle Helle, här.

Ann

"Varför ska vi inte få leva som vi vill?”

Lika länge som Sverige varit kristet har det gjorts försök att omvända samerna – de första missionärerna verkade redan i mitten på 1000-talet. Men det var först på 1600-talet, då den mer hårdföra kolonisationen av norra Sverige rullade igång, som en organiserad förgörelse av de traditionella sedvänjorna sattes i verket. När kronan ryckte fram för att lägga vantarna på mark, skatter och naturresurser blev det kyrkans uppgift att kuva den samiska befolkningen till lydiga kristna undersåtar. Enskilda präster gjorde det till sitt livskall att utrota all slags ”grufwelig weetskiepelse och afgudadyrckan”. 

Här skriver jag om Svenska kyrkans vitbok: "De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna". 

Ann

Samtal om träd

Gerhard Nordström, "Spegling".

Det är en överväldigande grönska som slår emot en. Träd så lummiga att det inte går att se var det ena börjar och det andra slutar. Grenar som speglar sig i stilla vatten. Övervuxna dammar. En blommande äng i ett skimrande varmt kvällsljus. Solnedgångsstrålar som knappt tränger genom det täta lövverket.Naturen triumferar i Gerhard Nordströms målningar, som i sommar kan ses på Höganäs konsthall. 17 verk där landskapets skönhet är bländande men inte bara består av idyll: också det vissna, murkna och förfallande, rotvältorna, slyn, höstens blottade råa jord, omfattar den 90-årige konstnären med samma måleriska ömhet.

Här skriver jag om Gerhard Nordströms grönska, träd och näktergalar och debatten om konstens nytta.

Ann

I den diminutiva världen

Skulptur i glas av Paul Grähs.

Genomskinliga fiskar öppnar gapen och blottar vassa tänder. En blänkande snigel sticker ut tentaklerna ur sin sandiga rosa snäcka. Bläckfiskens svarta kropp dyker neråt med ett splash. En gigantisk grön larv kravlar fram med en bestämd sväng. Det är slemmigt, köttigt, taggigt, fuktigt, ömsom strävt, ömsom metalliskt skimrande – och helt och hållet i glas.Sommaren är den tid då krypen kommer oss närmre, då vi äcklas, irriteras och förfäras över allt som kan bitas, stickas, klias, invadera hem och trädgårdar och sprida sjukdomar – larmen om mordiska skadedjur duggar gärna tätt när nyhetstorka råder. Också ett sådant här år, då varken världen eller vädret tycks ha förstått att uppehåll hör sommaren till. Den som unnar sig en semesterpaus från alla de stora hot som hänger över oss upplever måhända att hotet kommer från små hungriga käkar alldeles i närheten.

Jag skriver om glaskonst, insekter och poesi, här.

Ann