I vår mörka och skruvade samtid verkar det finnas ett oändligt behov av litterära dystopier. Som för att säga: se vart vi är på väg! Eller möjligtvis: jo, det kan faktiskt bli betydligt värre. Tittar man bara på debuter har det kommit minst tre dystopiska sådana tidigare i år: David Norlins ”Dagar utan ljus, nätter utan mörker”, Camilla Stens ”En annan gryning” och Hanna Rickstens ”Apollyon”. Här hukar det framtida Sverige i atomhotets skugga, klassificerar medborgare efter ras eller har tagits över av kristna fanatiker.
Även Åsa Avdic klär sin debutroman ”Isola” i dystopisk kostym. Här befinner vi oss i protektoratet Sverige 2037.
Här recenserar jag Avdics romandebut Isola.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar