"Is" skrevs under Kalla kriget, så det är lätt att uppfatta den som en snudd på övertydlig allegori över en samtid där makthavarna satt och fingrade på kärnvapenknappen. Skildringen av hur militarismen tar över världen och människan förintar sig själv lämnar heller ingen tvekan om att berättelsen bär på ett moraliskt budskap. Men med sin hallucinatoriska, mardrömslikt repetitiva struktur låter romanen sig inte låsas fast i några enkla tolkningar. Likt en skimrande iskristall tycks den kunna spegla vad man än vill läsa in i den.
Här skriver jag om Anna Kavans gåtfulla och vackra roman Is från 1967.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar