Hon är drottningen som älskade för mycket. Han är rikskanslern som inte lät sig bevekas av känslomässigt tjafs. Det är sådana som han som skrivit historien och i den har Maria Eleonora fått rollen som den jobbiga hysterikan, den fåfänga slöserskan, den överspända gråterskan vars kvinnliga nycker hotar hela nationens säkerhet. Axel Oxenstierna avfärdade henne som ”svag av naturen, mäkta given affekterna” och såg till att porta henne från allt regerande.
När Ulrika Kärnborgs roman ”Saturnus tecken” presenteras som en ”romanfantasi om Axel Oxenstierna” är det som att han vunnit maktkampen med drottningen också i baksidestexten – i själva verket är det i lika hög grad hennes roman.
Här recenserar jag Saturnus tecken.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar