Farväl 2016!

Giovanni Bellini, Detalj från San Giobbes altarstycke, 1480

Kulturreservatet hälsar ett gott nytt 2017!

Postsanningar, filterbubblor och andra nyord

Upp flyga orden, tanken stilla står, heter det i ”Hamlet”. Detta Shakespeare-år, när vi firat att författaren varit död i fyra sekel samtidigt som hans pjäser tycks bli alltmer samtida, har det funnits anledning att fundera över vad våra ord egentligen betyder. Det är till stor del om språket kampen står när samhället ändrar riktning, och plötsligt har gamla välbekanta ord börjat flaxa hit och dit. Vad menar vi till exempel numera när vi pratar om godhet? Eller oro?

Vart samhället är på väg speglas förstås också i alla nyord. För några veckor sedan utsåg Oxford Dictionaries "post-truth" till årets engelska ord och satte därmed ljuset på hur fakta klivit av den politiska scenen och lämnat fritt spelrum åt känslorna.

Här skriver jag om Språkrådets nyordslista 2016. Och här om ett av de utvalda nya uttrycken, förstärkt verklighet. Nyordet läslov kan man läsa om här. Här skriver jag om fomo.

Ann

God Jul!

Deer taking shelter in winter, Gustave Courbet, 1866

Tillbaka till medeltiden

När historien upprepar sig blir, med Karl Marx berömda formulering, tragedin till fars. Kanske ska man därför inte tappa hakan om moderniseringsprocessen genom en ironisk twist för oss tillbaka till medeltiden. Är det så vi ska förstå den absurda nya värld vi tycks ha hamnat i? Den italienske juridikprofessorn Ugo Matteis essä ”Gemensam nytta” (Balders förlag) får mig att börja fundera i sådana banor.

Läs här min krönika om Ugo Matteis essä.

Johan

Hvad dansk kultur egentlig er

Gerda Wegener, Hjärter dam, 1928

Att frisinne ändå är något specifikt danskt är nu fastslaget i dansk kanon. Det tycks inte finnas någon hejd på hur många kanonvarianter som ryms inom Danmarks gränser. 2006 fick Danmark sin litteraturkanon, vilken följdes av en kulturkanon, historiekanon, demokratikanon och naturkanon. Den här gången har danskarna på den avgående kulturministern Bertel Haarders (venstre) initiativ röstat fram en topp tio över danska värden. På ren, kanonbeskyddad danska lyder de tio budorden i den nya Danmarkskanon: den kristne kulturarv, det danske sprog, velfærdssamfundet, frihed, tillid, lighed for loven, kønsligestilling, foreningsliv og frivillighed, frisind, hygge. Vem kan väl tvivla på att Danmark är världens lyckligaste land efter den listan?

Jag ser Gerda Wegener på Arken och funderar över den nya Danmarkskanon med värderingar, här.

Ann

Gråt och gråväder - litteraturens 2016

Vad har 2016 tillfört litteraturen? Lättare är att se vad som tagits ifrån oss. Detta år när så många kulturpersonligheter tystnat för gott har lien svept fram också över det litterära fältet och ryckt bort författare efter författare.

Vi har förlorat Bodil Malmsten, Lars Gustafsson, Göran Palm, Karin Johannisson, Jacques Werup, Lars Huldén, Imre Kertesz, Umberto Eco, Jenny Diski, Harper Lee, Dario Fo, Peter Esterhazy, Michel Tournier, Yves Bonnefoy, Leonard Cohen, Jan Sonnergaard. Hur ska tomrummet kunna fyllas?

Augustprisvinnaren Lina Wolff får ursäkta, det är ändå en annan av de nominerade boktitlarna som sammanfattar det hela bäst: Andrzej Tichýs ”Eländet”. I en av årets på samma gång mest ursinniga och sofistikerat komponerade romaner speglas en hård och iskall samtid där bostadsområden kallas för mänskliga soptippar och de individer som inte i tid räddar sig över till rätt sida av den avgrundsdjupa klassklyftan är dömda till undergång. ”Framtiden är redan här, den är bara ojämnt fördelad”, heter det i romanen.

Död, dystopier och Dylan när jag sammanfattar litteraturåret här.

Ann

Alla vi mindre märkvärdiga

Här lär vi känna just de människor som till stor del lämnades utanför när moderniseringsvågen drog fram: ”Alla vi mindre märkvärdiga.” Poeten, bosatt i Luleå, skildrar personer som han känt mer eller mindre väl, de flesta av dem nu döda, i avsikt att ge dem liv ännu en stund. Här är Agda, hon som aldrig hittade någon på lördagsdansen och fick stanna kvar. Här är Joel som söp bort gården och Märta som sitter ensam vid missionshusets orgel. Här är pojken som är ”klart begåvad, / kommer att fly från landsbygden.”

Jag recenserar Sven Nybergs diktsamling Porträtt, här.

Ann

Ur kurs i kosmos eviga natt

Som ett futuristiskt Titanic stävar Aniara bort från vår strålförgiftade planet mot främmande galaxer, och flyktingarna gör allt för att glömma både vad de har bakom och framför sig. Mänsklighetens grymhet står inte rymdens efter, inpräntar Martinson i sina 103 sånger och summerar budskapet i en central passage: ”Det finnes skydd mot nästan allt som är / mot eld och skador genom storm och köld / ja, räkna upp vad slag som tänkas kan / Men det finnes inget skydd mot människan”.

Det är rader som kastar ett rungande eko in i vår tid. Inte minst när en klimatförnekare intar Vita huset och hotar riva upp Parisavtal, pumpa upp olja och bryta kol så nationen glöder. Så skruvas temperaturen på vår klimatångest upp ytterligare några grader. Är det till Mars vi ska sätta vårt hopp när den nyvalde presidenten säger sig vilja satsa mer på rymdforskning?

Jag skriver om Aniara som fyller 60 år i år, här.

Ann

Ett poetiskt krasssssch!

Den georgiske dadaisten Zurab Rtveliashvili är ingenting för den som vill ha sin poesi finstämd och lågmäld. Volymen är uppskruvad i den lilla brandfärgade boken ”150.000 megahertz” och dikterna ”yyyyyylar” och ”stööönarrr” och slår ner med ett ”krasssssch!”.

150 000 megahertz sägs vara frekvensen för en stjärnas födelse och poesins eld, och poeten gör vad han kan för att sätta ljudvågorna i rörelse. I en inledande programförklaring höjer han rösten för en dikt som byggs på bullrande barrikader av ”gatans hastigt skyfflade kullersten”.

Här finns en liten recension av 150.000 megahertz.

Ann