I del sju av Guillous släkthistoriska maratonlöpning genom nittonhundratalet har han hunnit fram till det beryktade året 1968, som fått ge titel åt romanen. Därmed har författaren också nått fram till sig själv och den tidsanda som format hans generation. Hur omvälvande året var för honom personligen bekräftar han när han en vinterkall måndagskväll står på scen i Höganäs i ett Tivolihuset som är fullt nästan till bristningsgränsen – och har ovanligt många män i publiken.