Det borgeska är lika med gåtfulla labyrinter, hisnande spegeleffekter, oöverskådliga boksamlingar, fantasins bottenlösa svindel. En värld där biblioteket inte bara är ett universum, utan där själva universum är ett oändligt bibliotek. Ja, att namndroppa Borges är lite som att bekänna sin tillhörighet till den sortens hemliga sällskap som förekommer i hans historier, en exklusiv litterär (herr)klubb med högbrynt förkärlek för intellektuella mysterier, vetenskapliga parodier, filosofiska spetsfundigheter, parallella verkligheter, encyklopediska korskopplingar och metafiktioner.
Även om de flesta har ett hum om vad Jorge Luis Borges står för är det färre som faktiskt läst honom. Till viss del kan det ha en praktisk orsak: trots att han hör till de obligatoriska referenserna och ingår i toppligan bland de stora författare som aldrig tilldelades Nobelpriset, har det varit sisådär med den svenska utgivningen.
Här kan man, om man är prenumerant, läsa min artikel om Borges, där jag samtalar med översättarna Oscar Hemer och Lasse Söderberg.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar