I teorin gillar jag det finstämda, skönklingande och poetiska (nu pratar jag om prosa). I praktiken faller jag nog lättare för det hårdkokt smutsrealistiska eller kanske ännu hellre det rena och avskalade. Alltså typ hellre Coetzee än Le Clézio, om vi ska röra oss i nobelprisklassen.
Man känner sig närmast som en ond människa när man inte förmår uppskatta Le Clézio till fullo. Jag läste nyss "Skattsökaren", en riktigt fin roman, alldeles för fin. Här ställs det idealiska naturlivet på en paradisisk ö i Indiska oceanen i kontrast till den barbariska civilisationen i form av Första världskriget. Och jag tycker mycket bättre om bitarna som skildrar kriget, när Clézios vackra prosa möter svärtat motstånd.
En roman jag trodde jag skulle gilla men inte gjorde särskilt var Jessica Kolterjahns "Nattfjäril". Om min recension, som finns här, är oförtjänt hård kan man nog skriva det på det finstämdas konto.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar