Fast visst bör man läsa “Privata liv”. Det är en mycket fin liten bok, både på utsidan och insidan. Med sin skarpa penna gör Ardelius de stora författarna till -ofta rätt små - människor; egenkära, fåfänga, inbilska och högst levande. Det är lika respektlöst som precist, elegant som sylvasst.
Särskilt rolig är historien om Zola som inför romanen “Nana” ska studera den råa verkligheten på bordellen. Det är bara det att hans fru har propsat på att följa med. Och hon har förstås ingen aning om att bordellen inte alls är någon okänd terräng för hennes make, som har fullt sjå med att oroa sig för vad som kommer att hända ifall hans favorithora dyker upp.
Fiktion om författare är ju egentligen en rätt hopplös genre - en del rejäla magplask har ju förekommit... Få lyckas så väl som Ardelius att så friskt ge författarna liv.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar